Jag gillar att aktivera Carma, göra saker ihop, ha ett mål. Just nu är allt det obefintligt, känns såklart lite konstigt. Har bestämt mig för att inte satsa på lydnaden, vi lägger ner. Vill inte vara med om fler bakslag, har så många gånger varit på gång i träningen och börjat tänka tankar att tävla henne lite mer frekvent så vi får lite tävlingserfarenhet. Men hinner knappt titta i tävlingskalenden så är det stopp. Vi är nöjda med vårt championat och där får det ta slut.

Är i dag ändå ganska tillfreds med tanken, Carma går först och hon måste må bra. Tänker köra lite jakt i lagom nivå, spår och några av dom momenten som är i högre. Sen har jag börjat kika på Rallylydnad. Ja vad gör man inte för lite aktivering, många verkar tycka rallyn är jätte kul. Så vi tänker prova, Botkyrka hade en provar på dag i lördags Carma och jag hängde på låset. En bana var uppställd, vi gick igenom den och jag undrar om Carma ens var medveten om vad vi gjorde   Tänker anmäla till tävling så får vi se hur det går  

Hann även med lite valpmys, Jösses vad såna söta luktar gott. Åtta stycken, fyra tikar och fyra hanar. Uppfödaren poängterade  att det fanns en tik kvar till försäljning  Jag tackade men avböjde, det är för tidigt. 

Love sorgen är fortfarande stor, kommer över en på dom mest dumma tillfällena   Ibland passar det sig inte att gråta, men vad gör man - livet ser ut så här nu. Men det blir ju bätte och bättre. 

Livet har verkligen ändrat sig sen Love gick bort, en hund är ju rena semestern. Och speciellt en Carma. Att det ibland uppstod problem på våra promenader när Love var med är ingen hemlighet det vet alla som bor här. Hon gillade inte när hundar kom för nära, tyvärr hadde vi under åren många hundar i området som kommit fram till oss lösa, det satte sina spår på henne. Och dom dåliga erfarenheterna gjorde att hon motade olle i grind bara hon såg jyckarna. Vi har fått tagit ordentliga lovar för att Love inte skulle prata med för hög röst. Ibland lyckades vi inte och då lärde sig carma hur det skulle gå till - inte bra.

Kvälls promenaden delade jag alltid på dom, mörker och andra hundar - Hemska tanke, ingen bra kombination.

I dag ser våra promenader helt annorlunda ut. Carma skvallrar på allt som rör sig, passerar andra hundar lös vid min sida, mer uppmärksam på mig, tigger godis vid sidan, är ibland tvungen att säga åt henne att gå och kissa. Ja promenaderna är rena fröjden   Kan nästan inte fatta att det kan vara så här enkelt.

Men tacksam över dom erfarenheten jag fått av min fina Love. Hade jag börjat mitt hunderi med Carma då hade jag varit odräglig i mina tankar om " Hur svårt kan det vara att ha hund" men nu vet jag - det är inte alltid så jäkla lätt. 

Har länge gått och funderat på att utbilda mig till instruktör. Har inte varit så där jätte sugen på att gå SBK:s utbildning. Drömmen skulle ju vara att få gå i Eva Bodfäldts regi. Hon är ju min stora idol vad det gäller hundträning och jag har slitit många trösklar hos henne med mina hundar.   Har frågat Eva  vid ett par tillfällen om hon inte ska starta någon men det har alltid varit - SVAR NEJ. 

Men så helt plötsligt får jag se en blänkare om att nu är det något på gång hos "Bodfäldts" en instruktörsutbildning  men den gällde bara för hundfolk som redan var instruktörer   

Men jag skred till verket direkt och bönade och bad på mina bara knän om att jag skulle få vara med även fast jag var helt grön. Eva som är en förnuftig kvinna insåg alvaret och gav mig  en plats 

I två dagar från 9-17 har vi djupdykt i kontaktkontraktet (Evas bok) Vi har gått igenom alla delar både teoretiskt och praktiskt. Vi har haft visningshundar som vi har fått prova på. Första dagen hade vi i min grupp en Golden   En riktigt fin en, otroligt stabil och trevlig. Golden är verkligen min ras   

Blev lite kär, kul att det var en Doubleuse en kennel jag kikade på innan jag hittade Khemosabi.

Sammanfattningsvis om helgen så är jag jätte nöjd, är väldigt tacksam att jag hade lite Eva tänk innan för annars hade det varit väldigt jobbigt med allt nytänk. För många var det lite jobbigt att ställa om sig, vilket har varit otroligt skratt befriande. Man har inte skrattat åt dom utan med dom.  Vilket har varit väldigt härligt att få dra på mungiporna  

Nu har vi lite uppgifter kvar innan vi blir certifierade. Två hund ekipage ska jag ha, filma och dokumentera alla delarna till Eva, hon ska kika och godkänna att jag tänker rätt.

Lätt som en plätt  ………Nääää det blir nog lite nervöst men spännande   

Hur är det man säger - tråkiga saker kommer sällan ensamma, alla goda ting är tre eller i mitt fall alla onda ting är tre. Känns som det räcker nu, Kämpar på med Love sorgen, det blir väll bättre och bättre. Promenaderna är kusligt lugna   Love har ju på äldre dagar haft åsikter om hundarna och människorna i grannskapet. Men med bara Carma vid min sida händer det inte mycket, hon kan också ha åsikter (hon har ju lärt sig av mästaren) men det är mer som en västanfläkt   

Sen dog diskmaskinen, så nu diskar vi för hand - inte alls så dumt, ro givande och annorlunda   

I går var vi hos veterinären med carma och kom hem med tråkiga nyheter, det vill sig verkligen inte med henne. Säger som många med mig - har aldrig varit med om något liknande. Nä hon är verkligen one of a kind. Nu ska jag gråta en stund för det här sen får man rycka upp sig och "bara" försöka tänka om. Lägga stor planerna åt sidan och tänka smått. 

Carma är ju en hund som kräver aktivering, jag har ju vant henne med det. Hon tigger på promenaden om att få göra något, bjuder på egna beteenden. Hon är en otroligt trevlig träningskompis ger nästan alltid allt, visar inte för någon att det är nått som är fel. Men jag vet om det här och har en skarp blick, till mig visar hon att det inte är bra men det är så lite så går man och tänker på annat så uppfattar man det inte. 

Har aldrig varit med om en hund som litar så på mig och som finner sig i alla lägen. I går hos veterinären var vi tvungna att röntga henne. Jag ville helst inte ge henne lugnande med tanke på hur många gånger hon har fått det vid dom här röntgen besöken. Vi bestämde att Carma skulle röntgas utan sedering. 

Hon låg så stilla i alla positioner, lyssnade på mig men tittade med mörka ögon på den stackars sköterskan som stod bredvid och ville hjälpa till genom att klappa lugnade på Carma - var tvungen att avböja den fina gesten. Han tog bort handen och carma slappnade av. Nä det där gillade hon inte   

Det kanske inte är så märkvärdigt att hon klarade av det här med bravur. Kanske många hundar skulle fixa - ingen aning. Jag har heller aldrig haft en hund som är så säker på hur hon vill ha det. Och dessutom inga kvarstående rädslor, har det varit lite obehagligt så ruskar man av sig det och sen är det släppt. Hade det varit Love så fanns det bara en tanke när allt var klart…..och det var UT. Men när vi var klara kom våran sjukgymnast in i rummet, vi frigjorde carma från bänken hon hoppade ner hälsade på sin favorit tjej Charlotte,  hoppade upp på bänken igen lade sig i "kom och klia mig ställning" och somnade in när Charlotte gjorde sin plikt. Tog sig även en klapp av röntgen personalen,  och nu gick det bra att han kladdade på henne  

Ja hon är verkligen one of a kind   

Stilla - det kan Carma   

Fortsätt gå jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där. Jag är med dig, fast du inte ser mig.
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu.
Så fortsätt att gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.