När jag tänker på året som gått så utan att tänka för ingående så tycker jag nog att det blev riktigt bra. Vi blev med tomt ett till barnbarn och vi tvåbenta har varit friska - vad mer kan man begära   

Ska man gå lite mera ingående så har det hänt en del annat smått och gott.

2014 har varit ett lugnt tävlings år för mig och Carma ett WT i April där vi kom 8 av 24 stycken och en lydnadstävling i eliten där vi fick ett första pris……. det var det som blev. Vi nosade på Rallyn och bokade faktiskt 3 tävlingar men Carma blev sjuk så vi fick avboka och efter det tappra försöket tappade jag lite sugen. Och sen att det inte blev mer satsning från våran sida berodde  också på att i mars  visade det  sig att Carma har artos i en has och under hela början på året hade hon konstiga sår som dök upp lite var stans på kroppen som sen visade sig vara en hudinfektion som inte gick att behandla med antibiotika. Ja man får väll säga att 2014 blev som vanligt när det gäller Carma - upp och ner, men skillnaden det här året är att jag har lutat mig tillbaka och beskådat eländet med ro - det är som det är och jag har inte orkar ladda om igen. 

Men en aktivitet som vi trots allt kämpat på med under hela året är söket. Två kort läger i Kloten och träning i stort sätt varje lördag. Carma tycker det är super kul, från att ha varit lite försiktig och undrande över hur det här ska gå till har hon i dag utvecklats till en tjej med massa självförtroende och figgarna ser hon som en resurs. Lydnaden tränar vi mest för husbehov. 

Mars var en händelserik månad på alla sätt, våran Love somnade in under dramatiska omständigheter. Roger åkte in med henne på morgonen hon hade kraftigt ont i magen. Kunde väll aldrig tro att hon skulle försvinna från oss.

Men något sa mig att jag måste åka efter. När Roger ringer och säger att du hinner nog inte, fick jag panik - gasen i botten och jag hann. Love lyfte på huvudet när jag kom in i rummet,  vädrade in mig la sig till rätta och jag tog beslutet att inte låta henne lida mer. allt gick på 45 minuter från det hon kräktes första gången. Så tacksam att jag hann säga hej då. 11 år blev hon och jag saknar henne fortfarande. Men igår när det smälldes raketer utan för våran dörr kändes det ganska bara att hon inte finns mer, den rädslan hon visade runt den här tiden på året var förjäklig. nu behöver hon inte höra det något mer.  

Men nu något roligare    - Det här året har jag utbildat mig mer inom hunderiet än vad jag brukar. Gick en helg kurs för Lena Löfroth, några clinics för Siv Svendsen men även en helg kurs för Siv, där var jag åhörare. Men den största utmaningen var nog att hoppa på Eva Bodfäldt instruktörsutbildning i mars,  allt som allt tre dagar av intensivt arbete. För att bli certifierad ville Eva även ha filmer på mig där jag instruerar två ekipage i dom olika delarna av kontaktkontraktet. Sagt och gjort i Juni blev jag färdig och godkänd. Efter det har jag haft turen att få vara assistent på ett antal kurser som Eva och Carina haft och det har varit väldigt inspirerande och nyttigt. I oktober höll jag min första egna kurs i kontaktkontrakt.

Vi fortsätter med lite mera kul - Lilla Lilly, ett till barnbarn. I september kom hon en liten osöt krabat   Hon hade legat så fel som man bara kan i magen och hela huvudet var ihop tryckt - allt satt på samma ställe. MEN I dag har saker och ting rättat ut sig och det visar sig att Lilly är ett bedårande litet barn med stora fina ögon och en näsa på rätta stället   Storebror William har tagit nedkomsten med ro   

6 Decemberen, en dag att minnas. 25-årig bröllopsdag som firades med pompa och ståt.

Sen har ju vi blivit med mark på Lisö, tanken är att vi ska bygga ett litet sommarhus där, men det har varit mycket fix och trix innan vi ens kunnat tänka tanken på hus. Pappers arbetet har varit en sak för sig, men nu har vi det mesta på plats och vi har fått bygglov. Vi har fällt träd, eldat massor, planerat med boende under tiden vi bygger osv. Just nu håller vi på att bygga en väg upp till tomten. Men snart är alla små detaljer klara och till våren är planen att vi ska börja på riktigt 

Tycker nog i det stora hela att det varit ett bra år - nu ser vi fram emot 2015   

I kväll måndag kommer det bli ett hejdundrande fyrverkeri ute på Riddarfjärden i Stockholm. DN fyller 150 år.

Det kommer hålla på i 10 minuter och tydligen kommer det inte sparas på krutet. 

Har i många år haft en skottberörd hund vilket ställer till det den här tiden på året. Vi har fått flytt hemmet på nyårsnatten och en vecka innan och en vecka efter nyår blev det inga promenader på kvällarna, här där jag bor vågar man knappt gå utanför dörren när det börjar skymma med risk för att komma i ett fyrverkeri regn. Love som är hunden jag pratar om satte ihop mörker med smällare så redan på hösten när det började skymma valde hon att inte gå promenader på kvällen.

Man blir själv lite störd av att ha en skotträdd  hund. Vet många gånger då jag hört att dom börjat smälla redan inan jul men det är det ingen annan som reflekterat på. Love var såklart den som visade att så var fallet, hon stannade, lyssnade och vill direkt gå hem. Det viktiga var ändå hur jag betedde mig - lugn, oberörd och så där lagom nonchalant, inte för att det hjälpte men man vill ju ändå vara en god ledare.  Det värsta är att man blir ju så jäkla förbannad på dom idioterna som smäller. Håll er till nyårs natten. 

Kan tycka att DN hade kunnat lagt pengarna på något bättre än fyrverkerier 

Och så var det dom här julbilderna   Första utan Love, det här var ju hennes och min grej, hon ställde upp på allt   Men Carma ligger inte långt efter, hon har ju henne som förebild vad det gällde modellandet. Men som Love kommer hon nog aldrig att bli "Lagd hund ligger"    Kändes lite fattigt med bara en fyrbent, men vi får stå ut med den här konstellationen ett tag till. 

Bilder efter dagens pass